Väntan
I morr´n ska jag nog inte "vänta" lika mycket, jag har ju faktiskt lämnat mobilnumret om de vill få kontakt!!
Apropå ingenting...
... så var jag barnvakt till mitt lilla barnbarn i tisdags. Hon är bara helt underbar när hon avfyrar sina charmiga leenden så dom 4 numer ganska långa tänderna syns. En av hennes favoritsysselsättningar är när hon leker "ruska-på-huvet-leken" med morfar och emellanåt avfyrar ett leende så han inte ska ledsna alltför snabbt. Helt otroligt go är hon när hon är precis nyvaken och bara vill sitta alldeles stilla och nära en liten stund, men bara en liten stund för sen är hon pigg igen och vill att det ska hända saker. När man säger att man vill ha en puss kommer hon sakta emot en med vidöppen mun (som en fågelunge) och man bara smälter!
Sen efter några timmar med matning, sovning, lek och kramar kommer plötsligt mamma för att hämta hem sitt barn och säger då tack för hjälpen. Men jag brukar svara TACK FÖR ATT VI FÅR LÅNA HENNE. Jag gruvar mig redan för hur det ska bli när föräldrarna har renoverat färdigt och flyttat in i sitt nya hus och inte behöver barnpassning lika ofta! Kram, kram!!
Rätt dag!
Ja, så pallrade jag mig upp idag igen för att åka till "jobbet" och idag var jag inte ensam där utan vi var ca 15 personer som infunnit sig. Vi fikade, pratade, fikade lite till och pratade lite till, fick lite info av vår vägledare och ställde frågor till honom. Strax var klockan nästan 12 och lunchdax. Då åkte vi till Rosengården och där åt vi, pratade, drack kaffe och pratade lite till.... Tänk vad skönt det är att prata och inse att de allra flesta funderar och reagerar precis som jag, de flesta oroar sig för samma saker, de flesta får inte heller nånting vettigt gjort på dagarna osv. Plötsligt hade vi lunchat i 1½ timme och dags att bryta upp för idag. Det känns skönt att ha varit lite social, och nästa torsdag har vi nästa möte. Skönt med en "rutin" i veckan, ser redan fram emot torsda´n
Är jag senil, eller....?
Problemet med att vara arbetsbefriad är att man har noll koll på datum, för det står ju att vi ska träffas den 24:de och idag är det den 23:dje, men jag var bara så helt inställd på onsdagar. Så nu sitter jag här med en helt blank dag, -16 grader är det oxå, lite för kallt för en promenad, och så måste jag kliva upp tidigt i morron igen. Det känns jättejobbigt, hur ska det gå om man skulle få ett jobb och måste kliva upp tidigt varje dag. Pust!
Men inte är jag väl senil, va?
ALLT FÖR BYN!
Vi hade bjudit med vänner från Lidingö och dom var oxå positivt överraskade av föreställningen, det var nog inte riktigt som dom föreställt sig efter att ha sett en del av TV-programmen för det här är ju underhållning från första till sista minuten, och bra underhållning desssutom.
Ja, det kan nog bara sammanfattas i ett ord - KANON!!!!!!!!!!
Nu ska jag lägga mig under en filt och blunda en stund.............
Skit!!!
Ragunda - min hembygd...
Nånting som jag funderat på länge är att det borde finnas en lag att alla som är anställda av kommunen måste vara skrivna och betala skatt i den kommun de arbetar. Dels för att de ofta har höga löner och därmed betalar ganska mycket skatt, men också för att jag inte tror att man lägger ner själ och hjärta för en kommun om man inte själv bor där och är beroenede av den service som finns där.
Sen har vi ju vattenkraften som ju borde ge återbäring till de kommuner som producerar den, och i så fall hade våran kommun nog varit en rik kommun. Läste nu att Landshövding Maggie skulle få avgå och då tycker jag att Per Söderberg ska bli vår nya landshövding för han har verkligen kämpat för att de små inlandskommunerna ska få återbäring för vattenkraften och blir han landshövding kanske han har mer att säga till om!!
Anställningsintervju
I går var jag på anställningsintervju!! Tänk att ett ord kan skapa sån ångest, nåt som var över på 25 minuter. Inte gjorde det ont och inte var det ett dugg farligt!!. Hade förväntat mig att de skulle smattra på med massor av frågor, men de hade inte så många, vet inte om det var bra eller dåligt. Nu är det bara att vänta ett par veckor på att få höra om det blir ja eller nej.
Sen, om det skulle bli ja måste man ta ställning till om man själv ska tacka ja eller nej, och om de säger nej så måste man ta hand om sin besvikelse eller lättnad och börja om från början igen.
Sen, om de säger ja och jag säger ja, då får man börja oroa sig för om det är något man klarar, om man kommer att passa in bland arbetskamraterna osv. Tackar man nej så kommer man säkert att ångra sig 1000 gånger för om man gjorde rätt som tackade nej osv. En sak man måste komma ihåg är att man alltid kan säga upp sig, om det kommer ett bättre erbjudande.
Ja, det finns mycket att fundera på och oroa sig för, men intervjun är gjord och kan inte göras ogjord så det är bara att vänta på besked.
Arbetsbefriad
Nu är jag precis i den situationen, att jag är arbetsbefriad med full lön fram till september, och jag GÖR ABSOLUT INGENTING! Varför då? Jo, för all min energi går till att oroa mig, oroa mig för att inte få nå´t nytt jobb, oroa mig för att jag är för gammal, trots att jag som 50+ inte kommer att VABa eller ha 5 veckors semester+5 veckor barnledigt varje sommar i flera år, oroa mig för att OM jag får ett jobb så kanske jag efter 3 veckor kommer på att det inte var riktigt min grej eller ännu värre om en framtida arbetsgivare kommer på efter 3 månader att jag inte riktigt var vad han sökte!!!
Ja, som ni ser finns det mycket att oroa sig för, och det här är nog bara en liten del av vad jag kan oroa mig för just nu. Kruxet är ju att jag fortfarande vill vara ledig och gärna ända till september, men det finns ju ingen arbetsgivare som rekryterar personal i januari som ska börja jobba i september, så den här ekvationen går inte riktigt ihop!!! Jag får väl fortsätta oroa mig!!!
