Bönhörd......
Under den senaste veckan har jag all min vakna tid tänkt på lille Sigge som ligger på Östersunds sjukhus och där man inte hittat vad som är fel med honom. Virus eller bakterie har ju varit frågan, inget har man kommit fram till trots att mängder av prover tagits. Rapporterna har varit att han blivit liiite bättre, men långt ifrån bra!!
I förmiddags ringde Maria, nu hade man i alla fall hittat en bakterie efter ett nytt prov och en ny odling, alltså kunde man börja med antibiotika, men eftersom man ändå inte visste riktigt vad som var problemet fick han 2 olika sorter. Man hade oxå pratat om att det kanske hade nåt med skelettet att göra och man skulle göra nya undersökningar till veckan. Hörde på Maria att hon var rätt uppgiven, men hon skulle ändå gå en sväng på stan med Selina, passa på att få lite luft när Markus var där. Klumpen i magen ville inte försvinna.....
Åkte sen till Raguna kyrkogård för att rensa bort alla blommor och göra fint med ljung och enris på våra gravar. Gjorde oxå nåt som jag aldrig brukar göra, jag satt en lång stund på både min pappas och mina morföräldrars gravar, med knäppta händer och pratade förstånd med "nån" att se till att Sigge blev frisk!! Hade oxå tagit med mig våra gravlyktor och tände ljus i dem, något vi aldrig brukar göra förrän vid Allhelgona, men det bara kändes så rätt.
När jag efter en lång stund kom tillbaks till bilen hade jag 3 missade samtal, från Maria!! Jag ringde upp men tror aldrig att jag hann bli orolig, (visade sig att hon oxå skickat ett SMS, att det var nåt bra hon ville) men en "glad" Maria i andra änden meddelade att man nu konstaterat att Sigge hade lunginflammation!! Man hade redan förra lördan röntgat hans lungor som då inte visade på nånting, sen har man med jämna mellanrum lyssnat på hans lungor som hela tiden låtit bra. Idag lät dom oxå bra, men nån kom tydligen på att man åter skulle röntga dem och då visade det sig att den ena lungan inte mådde så bra. Nu tror man att det kanske först var ett virus som sen blev en bakterie, men nu har man ju nåt att medicinera för så han får rätt behandling.
Givetvis tror jag inte att mina knäppta händer på gravarna har med det hela att göra egentligen, men det kändes som jag blivit bönhörd! Har varit med om nåt liknande 2 gånger förut, fast inte på samma sätt, men båda gångerna har det handlat om min pappa.
Första gången var dagen före hans begravning, när jag absolut måste klippa gräsmattan hos mamma, för att jag visste att pappa alltid varit så noga med det. Pelle o jag var där och klippte hela gräsmattan och sen på begravinigen var jag alldeles lugn för jag visste att han var nöjd. Den andra gången var att jag på hans 100-årsdag bara kände att jag var tvungen att fara upp på graven med en blomma. Han var född 12 maj så det var ju innan blomsäsongen, men jag köpte en stor fin ros och lade på graven och det kändes så rätt den gången oxå.
Nu kanske man kan andas igen!!
Var rädda om varandra!!
I förmiddags ringde Maria, nu hade man i alla fall hittat en bakterie efter ett nytt prov och en ny odling, alltså kunde man börja med antibiotika, men eftersom man ändå inte visste riktigt vad som var problemet fick han 2 olika sorter. Man hade oxå pratat om att det kanske hade nåt med skelettet att göra och man skulle göra nya undersökningar till veckan. Hörde på Maria att hon var rätt uppgiven, men hon skulle ändå gå en sväng på stan med Selina, passa på att få lite luft när Markus var där. Klumpen i magen ville inte försvinna.....
Åkte sen till Raguna kyrkogård för att rensa bort alla blommor och göra fint med ljung och enris på våra gravar. Gjorde oxå nåt som jag aldrig brukar göra, jag satt en lång stund på både min pappas och mina morföräldrars gravar, med knäppta händer och pratade förstånd med "nån" att se till att Sigge blev frisk!! Hade oxå tagit med mig våra gravlyktor och tände ljus i dem, något vi aldrig brukar göra förrän vid Allhelgona, men det bara kändes så rätt.
När jag efter en lång stund kom tillbaks till bilen hade jag 3 missade samtal, från Maria!! Jag ringde upp men tror aldrig att jag hann bli orolig, (visade sig att hon oxå skickat ett SMS, att det var nåt bra hon ville) men en "glad" Maria i andra änden meddelade att man nu konstaterat att Sigge hade lunginflammation!! Man hade redan förra lördan röntgat hans lungor som då inte visade på nånting, sen har man med jämna mellanrum lyssnat på hans lungor som hela tiden låtit bra. Idag lät dom oxå bra, men nån kom tydligen på att man åter skulle röntga dem och då visade det sig att den ena lungan inte mådde så bra. Nu tror man att det kanske först var ett virus som sen blev en bakterie, men nu har man ju nåt att medicinera för så han får rätt behandling.
Givetvis tror jag inte att mina knäppta händer på gravarna har med det hela att göra egentligen, men det kändes som jag blivit bönhörd! Har varit med om nåt liknande 2 gånger förut, fast inte på samma sätt, men båda gångerna har det handlat om min pappa.
Första gången var dagen före hans begravning, när jag absolut måste klippa gräsmattan hos mamma, för att jag visste att pappa alltid varit så noga med det. Pelle o jag var där och klippte hela gräsmattan och sen på begravinigen var jag alldeles lugn för jag visste att han var nöjd. Den andra gången var att jag på hans 100-årsdag bara kände att jag var tvungen att fara upp på graven med en blomma. Han var född 12 maj så det var ju innan blomsäsongen, men jag köpte en stor fin ros och lade på graven och det kändes så rätt den gången oxå.
Nu kanske man kan andas igen!!
Var rädda om varandra!!
Kommentarer
Trackback
