56
Ja idag fyller jag 56, femma-sexa, en ansenlig ålder och lastgammal för nån som är 10! Kommer ihåg när jag var liten och det pratades om år 2000, då skulle jag vara 45 och det tyckte jag var förskräckligt! Men det var ju så när jag var liten, att människor var gamla, när dom egentligen bara var medelålders. Käpp med silverkrycka var en vanlig present till den som fyllde 50 år. Hemska tanke.
Tycker ju t ex att min mamma var yngre när hon var 60 än när hon var 40! När jag var liten fanns det inte på kartan att hon skulle ha långbyxor t ex. Möjligtvis om hon nån gång skulle åka längdskidor, men det var sällsynt. Nu har hon alltid långbyxor!! Tiderna förändras verkligen.
Tänkte lite på det här med jobb oxå, har hänt mer dom senaste 6 åren än vad jag nånsin trodde. Jobbade ju på Föreningsbanken/FöreningsSparbanken under 30 år, men kände mer och mer att jag var tvungen att pröva på nåt annat. Eftersom jag är uppvuxen i en generation som inte hoppade mellan olika jobb, var det en stor grej bara att tänka tanken. Jag som hade så bra jobb, som mamma sa. Men allteftersom jobbet förändrades så kände jag att det inte längre passade mig, så var det bara. Testade ju med tjänstledigt en sommar för att jobba på Aktsam, men inga blev anställda den sommaren. Kan säga att det var tungt att gå tillbaka till banken då.
Blev därför jätteglad när dom hörde av sig året efter och erbjöd fast jobb. Haha, jag blev headhuntad:-) Aktsam kändes ju lagom tryggt och bra, hade funnits på Hammarn i 15 år, så tom fega jag vågade "hoppa" från det välkända. Tänk om jag vetat då vad som skulle hända 2½ år senare, undrar hur jag gjort då och framför allt hur hade jag mått om jag stannat kvar?
Tänkte ju hela tiden när Aktsam la ner att jag var så gammal att jag aldrig mer skulle få ett jobb, i alla fann inte i närområdet. Den betalda uppsägningstiden vi fick var väldigt skön, som ett sabbatsår, men samtidigt väldigt orolig. Tänk om man vetat i början att man skulle få ett jobb, då skulle man nog ha utnyttjat och tagit tillvara den tiden på ett annat sätt, och dessutom bara njutit, utan oro.
Men så i slutet av juli ringde Af och ville att jag skulle ringa upp InfoCare i Stugun, dom hade ett bb-vik och var intresserade av mig. Allt föll på plats, jobbet är helt ok, även om Stugun ligger 6½ mil från Ede, så dagarna blir långa och jobbet är intensivt, men jag har ett jobb. Jag var inte slut på arbetsmarknaden, trots att jag passerat 50!!
Sammanfattningsvis kan man säga att det hänt mer de senaste 6 åren än under hela min jobbtid tidigare, och när allt löst sig så gör det ju inget i slutändan.
Ha en bra dag, det ska jag ha!!
Grattis på mig!!
Tycker ju t ex att min mamma var yngre när hon var 60 än när hon var 40! När jag var liten fanns det inte på kartan att hon skulle ha långbyxor t ex. Möjligtvis om hon nån gång skulle åka längdskidor, men det var sällsynt. Nu har hon alltid långbyxor!! Tiderna förändras verkligen.
Tänkte lite på det här med jobb oxå, har hänt mer dom senaste 6 åren än vad jag nånsin trodde. Jobbade ju på Föreningsbanken/FöreningsSparbanken under 30 år, men kände mer och mer att jag var tvungen att pröva på nåt annat. Eftersom jag är uppvuxen i en generation som inte hoppade mellan olika jobb, var det en stor grej bara att tänka tanken. Jag som hade så bra jobb, som mamma sa. Men allteftersom jobbet förändrades så kände jag att det inte längre passade mig, så var det bara. Testade ju med tjänstledigt en sommar för att jobba på Aktsam, men inga blev anställda den sommaren. Kan säga att det var tungt att gå tillbaka till banken då.
Blev därför jätteglad när dom hörde av sig året efter och erbjöd fast jobb. Haha, jag blev headhuntad:-) Aktsam kändes ju lagom tryggt och bra, hade funnits på Hammarn i 15 år, så tom fega jag vågade "hoppa" från det välkända. Tänk om jag vetat då vad som skulle hända 2½ år senare, undrar hur jag gjort då och framför allt hur hade jag mått om jag stannat kvar?
Tänkte ju hela tiden när Aktsam la ner att jag var så gammal att jag aldrig mer skulle få ett jobb, i alla fann inte i närområdet. Den betalda uppsägningstiden vi fick var väldigt skön, som ett sabbatsår, men samtidigt väldigt orolig. Tänk om man vetat i början att man skulle få ett jobb, då skulle man nog ha utnyttjat och tagit tillvara den tiden på ett annat sätt, och dessutom bara njutit, utan oro.
Men så i slutet av juli ringde Af och ville att jag skulle ringa upp InfoCare i Stugun, dom hade ett bb-vik och var intresserade av mig. Allt föll på plats, jobbet är helt ok, även om Stugun ligger 6½ mil från Ede, så dagarna blir långa och jobbet är intensivt, men jag har ett jobb. Jag var inte slut på arbetsmarknaden, trots att jag passerat 50!!
Sammanfattningsvis kan man säga att det hänt mer de senaste 6 åren än under hela min jobbtid tidigare, och när allt löst sig så gör det ju inget i slutändan.
Ha en bra dag, det ska jag ha!!
Grattis på mig!!
Kommentarer
Trackback
