Att bli "sist kvar"
För en vecka sen dog min moster och min mamma blev "sist kvar" av föräldrar och 4 syskon. För ett halvår sen dog min svåger och min man blev "sist kvar" av en familj bestående av föräldrar, han och hans tvillingbror samt 3 fastrar som bodde i samma hus. Fast min mamma haft en egen familj i mer än 50 år och vi varit en familj i snart 30 så är det nog ändå nåt särskilt med den här "grundfamiljen" och relationen till syskonen.
Jag har aldrig funderat så mycket på det här, kanske för att jag inte växt upp med några syskon, men häromkvällen låg jag och tänkte, och då tänkte jag på alla "nya" familjer. Familjer med mina barn, dina barn, våra barn och era barn. Med plastmammor o styvpappor, med bonussyskon och "halv"syskon. Vilken är då ens "grundfamilj" där nån blir "sist kvar"? Eller är det så att har man levt i många olika familjekonstellationer så finns det alltid nån kvar som man kan känna den där speciella samhörigheten med?
Inte vet jag!
Jag har aldrig funderat så mycket på det här, kanske för att jag inte växt upp med några syskon, men häromkvällen låg jag och tänkte, och då tänkte jag på alla "nya" familjer. Familjer med mina barn, dina barn, våra barn och era barn. Med plastmammor o styvpappor, med bonussyskon och "halv"syskon. Vilken är då ens "grundfamilj" där nån blir "sist kvar"? Eller är det så att har man levt i många olika familjekonstellationer så finns det alltid nån kvar som man kan känna den där speciella samhörigheten med?
Inte vet jag!
Kommentarer
Postat av: Inger B
Min mamma dog -00 och pappa -02, när pappa dött var det en kompis som sa "ja tänk nu är du den gamla generationen". Vad konstigt det kändes, att vara runt 40 och vara den gamla generationen.
Trackback
