morma

I dag börjar jag känna av tristessen med att inte ha nåt meningsfullt att göra! Å inte vill förkylningen släppa greppet heller....

 

Har börjat ställa väckarklockan på halv 8 nu, bara för att inte vända på dygnet helt. Är så tråkigt att ligga till 1-½2 å höra på mannen som sover gott bredvid.

 

I dag hade jag i alla fall en aktivitet inplanerad, jag skulle plocka ihop en massa skräp och fara på soptippen, men det tog ju inte hela dan förståss. Efter min dagliga promenad i det fina vädret så åt jag lunch. Känner att jag får tvinga mig till att äta nåt mitt på dagen, men det är så fruktansvärt tråkigt!! Framförallt tråkigt att sitta och äta ensam:-( Känner att det skulle vara väldigt lätt att stoppa i sig en massa gott och onyttigt, jag som verkligen försöker nu efter årsskiftet att vara nyttig. Än har det gått riktigt bra, förutom igår när jag hittade igen kolan och knäcken.....

 

Får ta nya tag med allt i morrn, städa och rensa nu när jag har all tid i värden, skulle vara guld värt att få rensa ut allt skräp som samlas när man har ett sånt här stort hus!

 

Idag var det så fint ute, med dom rimfrostiga träden mot den klarblå himlen!

 

 

Är inte så bra på det här med att blogga känns det som, har inte fått in nån rutin än, eller så beror det på att det inte händer så mycket...

 

Är fortfarande förkyld, känns som jag har bomull i huvudet, lite lock för öronen trots nässpray och så susar det i öronen. Har i alla fall promenerat VARJE DAG i år, minst 30  minuter. Inte med värsta farten men 30 minuters promenad är ju 30 minuters promenad! Vill ju testa mina nya skidor, men känns inte läge än, är så rädd att inspirationen ska försvinna innan jag kommer igång!

 

I morse när jag kollade min telefon å på Instagram så fick jag en glad överraskning, en av mina bilder hade fått ett bonusomnämnande:-) Med min nya telefon, Samsung Galaxy SII är det så kul att fota, och att sen lägga ut bilderna på Instagram å få kommentarer och "gilla" från världens alla hörn är väldigt inspirerande. Inspirerande att hitta nya saker att fota, inspirerande att ta ännu finare och bättre kort......helt enkelt en fantastiskt kul fritidssysselsättning! Sen att kolla runt på alla andras bilder är så klart oxå en del i det hela.

 

Här är bilden:-) Fiskviken i all sin glans!!

 

 

 

Idag är det en gråtrist dag, med lite snöande. Har varit ute på en entimespromenad i lugn takt, förkylningen vill inte ge med sig så det är väl bara att ta det lugnt...Tror oxå att jag måste ställa väckarn för det känns som jag sover alldeles för länge, vaknat efter 9 både igår och idag!

 

I går eftermiddag var jag till Sundsvall, skulle hämta mannen som kör snö där, och bestämde mig för att köpa ny skidutrustning. r säkert 20 år sen jag åkte senast, men har åkt och även tävlat på skidor för många år sen. Men vilken procedur det är numer att köpa skidor, uppflugen på en bänk fick man stå, gör si å är så.....men det blir säkert bra i slutändan. Men inte mer än jag kommer åka kändes det lite överkurs....Bara min förkylning går över ska jag åka, men innan dess får det bli promenader, inte illa det heller att få promenera i dagsljus på vardagar. 

 

 

        

Insåg nu när jag gick in här att det är nästan precis 1 år sen jag skrev mitt senaste inlägg och att det nog är precis lika länge sen jag var in här över huvud taget. Blir väldigt imponerad att nästan varje dag har det varit in nån/några besökare på min blogg, skulle vara kul att veta vem det är:-) Själv hade jag nästa glömt bort att den fanns!

 

2012 var ett år när det hände mycket. De två största händelserna är att ett tredje barnbarn, Alvin, såg dagens ljus i mars och att min mamma dog i augusti. Omvälvande saker båda två men på så olika sätt. 

 

Alvins födelse är bara en massa kärlek men inte så mycket arbete, medan mammas död förutom alla känslor har inneburit en hel massa jobb. Bor man i ett eget hus med 3 våningar med en massa saker innebär det många dagars plockande, många aha-upplevelser, många beslut om vad som ska sparas och vad som ska kastas. Det har tagit tid, men jag tror att det har varit bra, har varit en del i mitt sätt att bearbeta hennes bortgång. Eftersom hon var fyllda 90 hade jag nog bearbetat det en hel del INNAN, jag bara är sån, men det blir ändå en helt annan sak när det är ett faktum. Jag har i alla fall hela tiden tänkt att det blev precis som hon ville, hon fick bo hemma till sista dagen, hon slapp ligga på långvården och hon var aktiv ända till slutet. Dessutom hann hon glädjas åt 3 barnbarnsbarn, vilket inte är alla förunnat. Nu återstår det bara en viktig sak och det är att få hennes hus sålt så jag kan sätta punkt!

 

En tredje stor sak, och varför jag sitter här nu, är att vi i våras fick veta att vårat jobb flyttar från Stugun till Frösön. Kände på en gång att det inte var ett alternativ för mig att följa med i flytten, ca 4 timmars resid och 26 mil kändes inte realistiskt. Vårt förslag att jobba hemma 3 dagar i vecka godtogs inte och därför är jag(samt 11 andra) uppsagda och från årsskiftet arbetsbefriade. Känns väldigt konstigt att man "tvingas" lämna ett jobb som man egentligen trivts ganska bra med, för ett liv i arbetslöshet och ovisshet....Ett litet hopp finns dock, har varit på en intervju i Sollefteå, men inget besked än. 

 

En sak som jag lärde mig när Aktsam flyttade och som jag inte gjorde då är att ta tillvara på den här lediga tiden bättre, inte skjuta på allt framåt i tiden utan göra sånt man inte kan göra i vanliga fall när man jobbar och trots allt njuta av ledigheten. Det ska jag göra nu!!