Extreme makeover
Inte Extreme Home Makeover" utan Extreme Sofa Makeover!
Efter 30 år tyckte jag det var dax att måla om den träfärgade kökssoffan. Har ju bytt tyg på den ett antal gånger, hade tom nån skinnimitation ett tag som var lätt att torka av när barnen var små. Har däremot aldrig bytt skumgummi och som sagt har den fått vara träfärgad genom åren. 
Gjorde mig en sväng till Flatmo´s i Kälarne och man har ju alltid en "bild" i huvudet vilket tyg man vill ha. Den här gången var det ett blått tyg som vi har haft på den förut som var denna "bild", men givetvis fanns det inget som såg ut exakt som det. Men ett annat blått tyg, det enda för övrigt, bara låg där och det riktigt vädjade till mig om att köpa det. Blev lite snopen för jag hade ju tänkt mig att gå runt ett tag och våndas över vilket tyg jag skulle välja, men det fanns ju bara ett att välja på! Även skumgummi hade dom, så det blev ett väldigt snabbt besök, för jag ville ju hem och börja!
Ja efter denna rejäla makeover kommer nog soffan att leva i 30 år till! Tycker att den blev SÅ fin!
Ödet.....finns det??
Hur kan det komma sig att efter drygt 60 år utan kontakt, tas det kontakt och man får veta att en person man inte visste fanns har dött nästan precis i det ögonblick man fick veta att den fanns?? I och för sig fick man oxå veta att den "viktigaste" personen fanns i livet. Vilken omvälvande tid för den personen oxå att först mista en och sen plötsligt få en påminnelse om det förflutna inom bara några få dagar. Kanske löste sig livets pussel där och då, man kan alltid hoppas!
Man ska oxå vara glad och tacksam över hur mycket bättre allting blivit idag jämfört med då. Troligtvis hade detta aldrig hänt idag, med alla skyddsnät som finns. Vilken tragedi det måste ha varit för en ung person att gå igenom detta, antagligen utan möjlighet att göra på något annat sätt. Vilken vånda och många sömnlösa nätter det måste ha inneburit!
Fast jag är ju "glad" att det hände, eller hade ödet haft ett finger med ändå så att vi hade träffats? Hur hade allt varit annars? Jag hade ju för allt i världen inte velat vara utan min fina familj, men då hade jag förhoppningsvis haft en annan familj och inte vetat om något annat, om nu inte ödet hade varit med.
Ja man kan ju spekulera i det oändliga men man kan aldrig få något svar, bara ta tillvara på verkligheten........
Får se om det blir nån fortsättning på det här!
Bestigning av Elefantberget, (Vättaberget) 407 m ö h
Många gånger har jag sett detta berg, ja varje gång jag åkt till Hammar´n, dvs många tusentalsgånger, men aldrig har jag väl ens funderat på att gå upp dit! Varför ska man det, ungefär. Men så idag gjorde vi det, jag och vårat främmande från Lidingö. 7 personer mellan +60 och alldeles strax 4 och en fyrfota vän. Nog undrade jag ett tag där på mitten vad jag lurat ut oss alla på, men efter en liten vätskepaus travade alla vidare och väl däruppe kunde vi bara konstatera att det helt klart var värt det. Inte var det helt enkelt att gå ner heller, men det gick oxå utan missöden.
Så efter en liten sväng hem för att stoppa lite mat i magen var alla redo för att springa runt i Döda Fallet, och jag är faktiskt imponerad av dom 4 barnen som inte visade minsta trötthet utan tog alla trappor i flygande fläng.
