morma

Ja, det var alltså vår klädvinda som var så fin, men sen blev det tö och då brakade den ihop totalt!

Jag har suttit och funderat på vad vi i dag anser som både alldeles nödvändigt och alldeles självklart och givetvis alldeles oumbärligt. Jag kom på massor av saker, t ex TV, DVD, CD, video (fast den är väl nästan borta), internet, bankkort, mobil, telefon, GPS, kyl och frys, toalett och dusch, tvätt- och diskmaskin, eget rum till alla barn, bil, 5-dagars skol- och arbetsvecka, mm mm mm.

När jag var liten för ca 50 år sedan hade vi av allt detta TELEFON! När man skulle ringa fick man ringa till växeln som kopplade samtalet vidare, Hammarvågen 25 hade vi kommer jag ihåg. Frys och tvättmaskin och Tv skaffade vi så småningom, men vi var nog väldigt sena har jag för mig. TV hade min mormor och morfar väldigt tidigt så Kalle Anka på julafton har jag nog alltid sett. Gick i skolan till lunch på lördagar gjorde jag oxå, åtminstonde i ettan och tvåan, spenatsoppa med kokt ägg var en ofta förekommande lördagslunch, usch....vad många gånger jag fick sitta kvar väldigt länge när alla andra gått hem, för äta upp skulle man! Vi bodde i ett hus med ett rum och kök med bara kallvatten och utedass tills jag gick i 8an. Då köpte vi ett annat hus och jag fick plötsligt eget rum, vi hade toa och bad och kylskåp, men jag kommer ihåg hur jag satt på kvällarna och var ledsen och längtade "hem". Ja, så jag kan ju inte ha haft en så hemsk uppväxt trots denna "misär" som det säkert skulle ha ansetts vara om det hade varit idag, för vi var ju definitivt inte fattiga och vi var inte unika.

När man tänker på allt detta som har hänt under "mina" år hur mycket har då inte förändrats för människor som är 80-90 år!

Ja inte vet jag om det var "bättre förr" men jag har då inte lidigt någon nöd i alla fall. Innan TVn fanns umgicks ju människor på ett helt annat sätt, för nu är ju nästan alltid TVn i centrum oavsett om det är nå´t att se eller inte. Kommer ihåg att vi brukade umgås med några grannar och då spelades det 4mansvist och poängpoker och pratades över kaffekopparna.

...på att jag måste berätta om en frukost vi brukar äta ibland på helgerna, nu senast i påskhelgen, en helgfrukost som jag ätit ända sen jag var liten och då alltid på söndag morron. Hur jag kan veta det?? Jo för när jag var liten och började skolan så gick man i skola även på lördagar fram till lunch och man jobbade även på lördagar, så därför var det bara söndag som var helledig. I alla fall så åt vi "Ägg på krutong" lite då och då. Det är inga konstigheter men jag tycker att det är väldigt gott.

Man gör en vitsås, men i stället för salt och peppar tar man i en anjovisburk, även spadet, och vispar tills anjovisen är söndervispad. Man kokar äggen till den konsistens man vill ha, jag föredrar hårdkokta. Man steker limpskivor i rikligt med smör (man kan säkert rosta i brödrosten om man vill vara lite nyttig), sen lägger man limpskivan på en tallrik, lägger på ett halvt ägg och häller över anjovissåsen. Sen är det bara att äta och njuta, för det är jättegott!! Jag tycker ni ska prova!

Ja då är det strax slut på 4 dagars ledighet. Har varit lugnt och skönt, förutom då att jag kraschade på skärtorsdan. Hade varit hos M i Näset och skulle gå till bilen, klagade på K att hon bara hade tygskor för det var ganska blött ute, när jag som hade träskor plötsligt låg raklång på marken, med en spricka i läppen, ett skrubbsår i pannan, ett trasigt glas i mina glasögon och ett blåmärke längst ut på höger axel. Men skam den som ger sig, jag hade papper i bilen, bet ihop för att stoppa blödningen i läppen och körde hem. Både K och M var oroliga för hjärnskakning eller brott på några ben, men så farligt var det inte. Inte kommer jag sluta använda träskor heller

Långfredan tillbringade vi vid Fisksjön, jättefint väder, ingen pimpling i år pga vatten på isen, däremot en tipspromenad och sen bara slappa i solen. God mat och trevligt, trevligt.

Påskafton tillbringade vi ute på gården i solen, hittade årets första tussilago. Sen blev det 30-årskalas på Hussen, än en gång god mat och många skratt.

Påskdan var vi bara hemma och ute, inte lika fint väder som de tidigare dagarna men jättevarmt.

Idag har jag oxå bara varit hemma, har ätit påskmat så magen är alldeles för mätt. Ett antal bilar har tvättats här idag och skotrar har stallats in efter vintern. Pussat S har jag oxå gjort idag och hittat blåsippor.

 

 

sån dag var när H brutit benet i slalombacken när hon var 7 år. Kommer än i dag ihåg känslan när dom gett henne narkos och hon skulle räkna bakåt så dom visste när hon sov och sen rullade iväg med henne. Dessutom tog det väldigt lång tid innan operationen var klar eftersom det var ett spiralbrott och behövdes ett antal spikar i benet. Jag var i upplösningstillstånd innan jag äntligen fick komma in till henne på uppvaket. Sedan mådde hon dessutom fruktansvärt illa hela natten. Men sen blev det fart på fröken och hon for omkring som ett jehu med kryckorna. Även till Blåkulla fick kryckorna följa med när klassen for iväg!

...jobbig dag har det varit idag. K har opererat halsmandlarna i Umeå och jag har suttit på jobbet i Stugun. Ingen helt enkel ekvation, men när jag frågade om ledigt för att åka upp och "hålla handen" var det redan flera som fått påskledigt så det blev lite lite folk kvar. Som tur var ställde storasyster M upp och åkte upp i morse, dessutom var hennes kompis Y med innan M kom upp. SMSade och fick veta att hon rullats iväg vid ½12 och sen var det bara att vänta, vet inte hur många gånger jag kollade om mobilen ringt eller om det kommit ett SMS under eftermiddan. Som tur var ringde det på ganska mycket så jag var tvungen att koncentrera mig på jobbet, men hela tiden fanns tankarna i Umeå. När klockan var 4 var jag tvungen att SMSa M igen och höra vad hon visste, och fick då till svar att de sagt till henne att hon nog skulle vara tillbaka på avdelningen vid 5, pust......då var det inget konstigt alltså utan jag kunde känna mig ganska lugn. Så vid 5 i bilen på väg hem från jobbet så ringer mobilen och det är K själv som ringer!!! Vilken lättnad att höra hennes röst i telefon och hon kunde prata alldeles nästan som vanligt dessutom. Känns väldigt skönt att det är gjort men det kommer säkert att bli några jobbiga dagar innan det läkt. Om allt går som det ska blir hon utskriven i morron och då kommer dom hem och K får kurerar sig.

Ja, tänk att man är lika orolig när barnen är stora som när dom är små, men jag hörde av K att det var fler än jag som varit orolig när det drog ut på tiden, men det är väl skönt med människor som bryr sig.......