morma

Vaknade i morse kl 06.00 och kände mig mer utvilad än på länge. Det var ljust ute, klarblå himmel och minus 10. Jag riktigt kände hur det bubblade i hela kroppen, men för anständighetens skull tvingade jag mig att ligga en timme till. Men sen hoppade jag upp, tändeuppispisen-sattepåkaffe-sattepåmotorvärmare-hämtadetidningar-matadefåglar-&satteigångtvättmaskinen i ett huj. Efter en snabb frukost tog jag på mig ytterkläder och har nu varit ute på en nästan 1½ timmes promenad, lite kallt om näsan men helt underbart. Föresatte mig ju när vi blev arbetsbefriade att jag skulle gå en promenad varje dag, men har kommit på att om jag inte gör det direkt efter frukost finns det 1000 saker som bara måste göras innan promenaden. Därför känns det så skönt att "ha det gjort" och ha gjort det och det fortfarande nästan är morron. Måste bli en vana nu när det är ljust tidigt.

I dag har jag inte så många saker jag måste göra, dom liksom försvinner efter promenaden!! Ska nog fara och ta en titt hos M&M&S i Näset, jag är så glad att dom äntligen har kunnat flytta in, för jag vet hur mycket dom har slitit och längtat. Det enda tråkiga är att dom nog inte behöver barnvakt lika ofta;-) Sen blir det nog lite hjälp med flyttstädning i Vikbäcken oxå fram på dan.

S har sovit hos oss i natt, och det har gått jättebra.  Hon somnade snällt vid 8 på kvällen, lätt som en plätt, men sen efter en halvtimme vaknade hon skrikande och sprattlande, hade nog haft en mardröm kanske. Men efter lite promenerande upphörde hulkningarna och hon somnade snällt om och sov till 7 i morse med bara istoppning av nappen 2 gånger. Jag sov oxå, men vaknade av minska knyst, av inga knyst och däremellan lite då och då:-) Konstigt det där att man går in i lättsömn på en gång, fast man inte haft småbarn på 20 år. Tycker ju ändå att jag sovit riktigt bra och vaknade kl 7 av att S satt i sängen och skrattade åt oss. Enligt instruktion (modern) skulle hon dock somna om, om man inte låtsades att man var vaken. Men med en morfar som var jättelycklig att hon var vaken och lekte tittut bakom min rygg var ju det tji!!

I övrigt betedde han sig oxå som för 20 år sen och sov gott hela natten, dock med ett undantag, vid 2 nånstans for han upp och kastade sig över mig mot S säng. Vad han drömt eller vad han skulle göra vet jag inte, för han kom inte ihåg det.

Sen har vi haft en mysig dag, med matning stup i kvarten, med flera promenader i det riktigt fina vädret och givetvis en massa kramar och annat gos. Vi fick rå om henne i ett helt dygn, medan mor och far flyttade, så i natt får hon äntligen sova i sitt nya hem.

Ja, så var det vinter igen, 8 cm vit härlig nysnö, men plus-grader så det lär väl inte bli så långvarigt. Tänk om all snö som ändå har kommit i vinter hade legat kvar, att vi hade sluppit alla töväder, då hade det säkert varit över en meter snö nu och ingen risk att skoterföret ska försvinna alldeles för tidigt.

Ja!! Jag har köpt nya skoterkläder på Bil&Gummi som i alla fall JAG tycker är jättefina, Eagle heter märket, och minsann fick jag inte eftersäsongsrabatt oxå så jag "lurade" dem på 660:-!!

Sen kommer man hem och har fått reklam från Granngården där de rear bort vinterkläder för ca 500:-/plagg, säg den glädje som varar för evigt. Fast jag tycker nog att mina kläder är mycket finare!

Nån hjälm som passade till och som jag ville ha, är så gammelmodig att jag vill ha med visir, fanns inte i min storlek så jag får väl nöja mig med kläderna så länge.

Igår när vi var ute och åkte skoter skulle vi fara till min mamma i Lien. En kort bit går skoterspåret på en skogsbilväg och där såg vi jättestora (ca 10 cm i diameter och alldeles runda) kattspår. P var helt säker på en gång att det var lodjursspår, men jag ville ju tro att det var en stor hund som nån rastat, känns inte bra att ha "vilddjur" så nära byn. Det hade ju kommit nån cm snö på natten så spåren var väldigt färska och tydliga. I nån kvällstidningsbilaga igår var det ett reportage om olika djurspår och där fanns en teckning som precis stämde överens med de spår vi sett så då var det väl ett lodjur som gått där. Tacka vet jag rådjur, de får gärna finnas nära byn.

Jag har varit ute på en promenad, en promenad som var tänkt att bli riktigt lång. Solen skiner, det är +3 och jag har inget annat för mig. MEN det stormar och är blåis så det blev bara en kort promenad. Åt ena hållet var det ju skönt med vinden i ryggen och bara isen att koncentrera sig på, men sen vände jag och då stod jag nästan still ibland när vinden tog i och så samma is på den sidan av vägen. Eftersom jag håller mig på vår gamla byväg har jag ju fördelen, eller nackdelen, att jag passerar hemma efter halva promenaden men idag stretade jag mig förbi men efter några 100 meter var det inte roligt längre så jag vände, kände mig som en skraltig 80-åring där jag hukade i vinden. Får väl sätta mig i lä och sola i stället, man är ju rädd om lårbenshalsen på ålderns höst.

Ja, det är frågan! I går var vi ute och åkte skoter och än så länge går det bra att åka hemifrån oss och upp i skogen. Men ska man åka nere i civilisationen är det snart kört för det är så fruktansvärt lite snö och det är bara februari. Det är ju nu och en månad framår det är roligt att åka, grilla och bara sitta i solen och njuta. Jag har alltid tyckt om att åka skoter för då kan man verkligen lämna alla måsten hemma och bara vara ledig. Men man ska inte behöva ha en släpvagn för att komma till snön, då försvinner ju lite av tjusningen, då blir det bara besvärligt.

Men igår gick det bra i alla fall, det finns en jättefin grillplats efter spåret mellan Hammarstrand och Bispgården och där pausade ví en stund, gjorde upp eld, grillade korv och även solen tittade fram en stund. Men det jag reagerade på var att det inte kom en endaste skoter på den timme vi satt där och ändå ingår den leden i "kust till hav"-leden.

Jag vill i alla fall åka många gånger till innan föret försvinner, men idag stormar det igen och risken är väl stor att all snö snart försvinner och jag som nästan tänkte köpa ny skoterdress och ny hjälm idag. Kom på igår att jag nog haft mina kläder i säkert 20 år men de används ju i och för sig inte så många gånger per år. Ska nog ändå åka och titta på kläder, för eftersom jag är ledig och sällskapet också är ledig för det mesta är vi ju inte hänvisade till helgerna och då kanske vi hinner åka några gånger till i år.

Kan inte förstå hur jag nånsin ska kunna börja jobba igen! Har kommit in i en väldigt lugn fas, där jag ligger länge på mornarna, där inte speciellt mycket blir gjort på dagarna, men det känns som det inte gör nånting. Hur ska man kunna bli pigg, effektiv och social igen? Tänk om det tar ett halvår till eller mer innan man får nåt jobb, då blir det ju total katastrof!!

Får väl köpa en Triss-lott och vinna 25000:- i månaden i 25 år så kan jag fortsätta att vara slö, slapp ock likgiltig ett tag till, men jag tror att det skulle bli ganska tråkigt.

För en vecka sen dog min moster och min mamma blev "sist kvar" av föräldrar och 4 syskon. För ett halvår sen dog min svåger och min man blev "sist kvar" av en familj bestående av föräldrar, han och hans tvillingbror samt 3 fastrar som bodde i samma hus. Fast min mamma haft en egen familj i mer än 50 år och vi varit en familj i snart 30 så är det nog ändå nåt särskilt med den här "grundfamiljen" och relationen till syskonen.

Jag har aldrig funderat så mycket på det här, kanske för att jag inte växt upp med några syskon, men häromkvällen låg jag och tänkte, och då tänkte jag på alla "nya" familjer. Familjer med mina barn, dina barn, våra barn och era barn. Med plastmammor o styvpappor, med bonussyskon och "halv"syskon. Vilken är då ens "grundfamilj" där nån blir "sist kvar"? Eller är det så att har man levt i många olika familjekonstellationer så finns det alltid nån kvar som man kan känna den där speciella samhörigheten med?

Inte vet jag!

Idag har vi varit i Östersund och varit turister. Passade på när det inte var VM-tävlingar och lite mindre med folk. Vi gick runt i Badhusparken och tittade på alla fina isskulpturer, vi åkte över Vallsundsbron som säkert har funnits i 10 år men som vi aldrig åkt över och vi var uppe i skidstadion, gick runt där, stod på läktaren och tittade på när de övade skytte, köpte en tröja med det fina iskristallhjärtat på.

Det mest "exotiska" vi såg var ett hägn med renar mitt i skidstadion, men de såg ut att trivas. Sen såg vi många av täckkjolarna med "flaggor" på, ganska kul souvernir.

Nästan det roligaste av allt var att jag träffade en granne som jag nog inte sett på nästan 40 år och det tack vare Allt för byn-Tobbe. Den här mannen som jobbar som polis i Linköping hade känt igen Tobbe (vars mamma kommer från samma by som mej och honom)  från TV-serien och jag träffade Tobbe som berättade att han träffat honom och plötsligt såg han att han stod alldeles intill så vi gick dit och pratade lite. Jag skulle aldrig kännt igen honom men kände igen dragen när jag visste vem det var.Han brukade alltid vara uppe och jobba när det behövdes polisförstärkning i Jämtland.

Apropå det här sms:et om katten

Om den här personen som skrev sms:et uppgav sitt riktiga namn, är det en person som min dotter inte har en aning om vem det är, men den här personen vet att hon är bortrest, eftersom hon inte skickat nåt sms till henne, vet vilka  vi är och vad vi heter och det känns ganska läskigt tycker jag.

Nu har 2 veckor blivit 3 veckor och hoppet om jobbet är nog ute, men det som känns mest fönedrande är inte att man inte fått jobbet utan att man inte ens är värd att få ett besked om det. Det är ju det som tär på en att man inte får ett besked, och eftersom det nu gått så lång tid är man helt inställd på att man inte fått jobbet men man lever ju fortfarande i ovisshet. Hoppet är ju det sista som överger människan................

I går kväll när jag kollade om jag fått nåt SMS från dottern på Kanarieöarna så blev jag glad när jag såg att det fanns ett oläst meddelande, men inte var det från dottern inte, utan det var följande meddelande som kommit

"Hej, Er dotter har en katt som är ute , och det är 20-, och du måste släppa in den annars kontaktas polis. Mvh xxx"

För det första har min dotter ordnat kattvakt under tiden hon är borta, och efter kontakt med henne fick jag veta att katten redan var inne efter att ha luftat sig i ca 2 timmar på eftermiddan. För det andra har vi haft katt i nästan 20 år och det har alltid fått och velat vara ute vare sig det har varit +30 eller -30 och har aldrig vare sig fått solsting eller förfrusit öron eller trampdynor eller annat otrevligt så därför har jag svårt att förstå denna människas upprördhet. Katter är ju "fria" djur och kan eller ska inte styras för mycket, tycker jag.