Ödet.....finns det??
Jag är definitivt ingen som tror på ödet, men efter det som hände för några veckor sen vet jag inte riktigt vad jag ska tro!
Hur kan det komma sig att efter drygt 60 år utan kontakt, tas det kontakt och man får veta att en person man inte visste fanns har dött nästan precis i det ögonblick man fick veta att den fanns?? I och för sig fick man oxå veta att den "viktigaste" personen fanns i livet. Vilken omvälvande tid för den personen oxå att först mista en och sen plötsligt få en påminnelse om det förflutna inom bara några få dagar. Kanske löste sig livets pussel där och då, man kan alltid hoppas!
Man ska oxå vara glad och tacksam över hur mycket bättre allting blivit idag jämfört med då. Troligtvis hade detta aldrig hänt idag, med alla skyddsnät som finns. Vilken tragedi det måste ha varit för en ung person att gå igenom detta, antagligen utan möjlighet att göra på något annat sätt. Vilken vånda och många sömnlösa nätter det måste ha inneburit!
Fast jag är ju "glad" att det hände, eller hade ödet haft ett finger med ändå så att vi hade träffats? Hur hade allt varit annars? Jag hade ju för allt i världen inte velat vara utan min fina familj, men då hade jag förhoppningsvis haft en annan familj och inte vetat om något annat, om nu inte ödet hade varit med.
Ja man kan ju spekulera i det oändliga men man kan aldrig få något svar, bara ta tillvara på verkligheten........
Får se om det blir nån fortsättning på det här!
Hur kan det komma sig att efter drygt 60 år utan kontakt, tas det kontakt och man får veta att en person man inte visste fanns har dött nästan precis i det ögonblick man fick veta att den fanns?? I och för sig fick man oxå veta att den "viktigaste" personen fanns i livet. Vilken omvälvande tid för den personen oxå att först mista en och sen plötsligt få en påminnelse om det förflutna inom bara några få dagar. Kanske löste sig livets pussel där och då, man kan alltid hoppas!
Man ska oxå vara glad och tacksam över hur mycket bättre allting blivit idag jämfört med då. Troligtvis hade detta aldrig hänt idag, med alla skyddsnät som finns. Vilken tragedi det måste ha varit för en ung person att gå igenom detta, antagligen utan möjlighet att göra på något annat sätt. Vilken vånda och många sömnlösa nätter det måste ha inneburit!
Fast jag är ju "glad" att det hände, eller hade ödet haft ett finger med ändå så att vi hade träffats? Hur hade allt varit annars? Jag hade ju för allt i världen inte velat vara utan min fina familj, men då hade jag förhoppningsvis haft en annan familj och inte vetat om något annat, om nu inte ödet hade varit med.
Ja man kan ju spekulera i det oändliga men man kan aldrig få något svar, bara ta tillvara på verkligheten........
Får se om det blir nån fortsättning på det här!
Kommentarer
Postat av: Marianne
Håller med dig.
Trackback
