Globen 20 november 2009

Oj, nu har det gått över en vecka sen denna fantastiska kväll. Bara jobbar, sover och äter, hinner inget annat.

Men det var en helt fantastisk kväll, 3 timmars underhållning av Shadows och Cliff Richard. Inga divalater, en kvarts paus, annars radade dom upp alla sina klassiker i en strid ström. Medelåldern på publiken var ganska hög, men jag tror inte att nån blev besviken. Såg många "små farbröder" som kanske aldrig varit på en konsert förut, men som nog varit stora fans i sin ungdom. Som P flera gånger sagt "Tänk att man skulle få uppleva det här".

Det är ju verkligen ett gäng "pigga pensionärer" på scenen oxå. Det är framför allt 2 saker jag fashinerades över.

Dels att Cliff trots att han närmar sig 70, det syns att han gjort en del försköning i ansiktet, men han rör sig verkligen som en ung människa, dansar och hoppar runt på scenen.

Det andra är att dom verkar ha så kul, sen om dom är bra skådespelare eller om dom verkligen har roligt det spelar ingen roll, för det är känslan dom förmedlar som är huvudsaken. Man skulle ju kunna tro att dom är väldigt uttråkade av att spela dessa låtar som dom spelat tusentals gånger.

Ja, det är verkligen en kväll att tänka tillbaka på, har dessutom köpt filmen så man kan uppleva det igen, om än inte live! Lite knäpp måste man få vara:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0