morma

...jobbig dag har det varit idag. K har opererat halsmandlarna i Umeå och jag har suttit på jobbet i Stugun. Ingen helt enkel ekvation, men när jag frågade om ledigt för att åka upp och "hålla handen" var det redan flera som fått påskledigt så det blev lite lite folk kvar. Som tur var ställde storasyster M upp och åkte upp i morse, dessutom var hennes kompis Y med innan M kom upp. SMSade och fick veta att hon rullats iväg vid ½12 och sen var det bara att vänta, vet inte hur många gånger jag kollade om mobilen ringt eller om det kommit ett SMS under eftermiddan. Som tur var ringde det på ganska mycket så jag var tvungen att koncentrera mig på jobbet, men hela tiden fanns tankarna i Umeå. När klockan var 4 var jag tvungen att SMSa M igen och höra vad hon visste, och fick då till svar att de sagt till henne att hon nog skulle vara tillbaka på avdelningen vid 5, pust......då var det inget konstigt alltså utan jag kunde känna mig ganska lugn. Så vid 5 i bilen på väg hem från jobbet så ringer mobilen och det är K själv som ringer!!! Vilken lättnad att höra hennes röst i telefon och hon kunde prata alldeles nästan som vanligt dessutom. Känns väldigt skönt att det är gjort men det kommer säkert att bli några jobbiga dagar innan det läkt. Om allt går som det ska blir hon utskriven i morron och då kommer dom hem och K får kurerar sig.

Ja, tänk att man är lika orolig när barnen är stora som när dom är små, men jag hörde av K att det var fler än jag som varit orolig när det drog ut på tiden, men det är väl skönt med människor som bryr sig.......