Typiskt!

I kväll är vi bjudna på 50-årskalas. Men eftersom jag inte tycker att mitt snorande passar sig bland folk på kalas så stannar jag hemma. Lägger mig i soffan och tittar på Let´s dance, äter lite ost o kex (köpte extra stark vitlöksost för vitlök ska ju vara nyttigt) o lite chips. Inte illa det heller, känner att jag behöver starka smaker för jag har väldigt lite smak just nu. För mig spelar det ingen roll vilket par som vinner ikväll, huvudsaken var att KP åkte ut förra gången så att finalen blir mellan 2 par som kan dansa.

Jag har precis skjutsat P till kalaset, och på vägen dit sa han att han inte tyckte det var så kul att fara utan mig, att han kände sig nästan halv då. Är det en kärleksförklaring efter över 30 år tillsammans eller har man varit tillsammans alldeles för länge när man känner sig halv utan den andre? Jag måste erkänna att jag oxå kan känna så ibland om man gör nåt speciellt. Kommer ihåg en gång när jag var i Göteborg med jobbet och bodde på ett jättefint hotell, då fick jag tårar i ögonen för att inte han oxå fick sova där eller bara få se hur fint det var. Så jag tror helt klart på det första alternativet!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0