morma

Jag har fått jobb!!! Jag ska börja den 28/7 och allt känns bara konstigt o jobbigt o spännande o jag vet inte alla känslor som far runt i huvudet. Långa dagar blir det i alla fall om man ska åka buss eftersom det inte finns nåt som heter snabbussar här utan det tar en timme att åka ca 6 mil!!! Men eftersom bensin- och dieselpriset är så hutlöst höga känns det som ingen hit att åka egen bil, möjligtvis om man kan samåka en tre stycken, vi får väl se hur det blir med det. Nu blir jag riktigt stressad för jag känner att jag har så många saker som jag hade planerat att göra framöver hösten när jag skulle gå hemma och vara arbetslös. Har ju liksom "tagit tillvara" sommaren nu i flera veckor och inte gjort särskilt mycket nyttigheter. Får nog börja med att träna på att stiga upp tidigt på morgnarna för även om jag vaknar tidigt så kan jag ju ligga o dra mig i flera timmar, o ev somnar jag om en sväng oxå, men det är slut på det nu.

Var till Sundsvall igår, (skjutsade http://helelena.blogg.se/ & E & V till tåget, dom skulle till Stockholm på semester) och för en gångs skull hittade jag flera klädesplagg som jag tyckte om och som passade. Kan det ha varit inspirationen om jobbet eller var det bara en lyckträff, för jag kan säga att jag har varit där många gånger och inte hittat nånting som jag velat köpa. Kanske var det en kombination för jag var verkligen i behov av lite nytt efter att ha gått omkring här hemma i träningsoverallsbyxor och t-shirt sen i december när vi blev arbetsbefriade.

På kvällen fick vi besök av vår kompis A-K från Göteborg som blev änka i början av året. Hennes man dog givetvis alldeles för ung (54 år) och man inser att man ska ta tillvara på det man har och ha tid för varandra och göra många roliga saker tillsammans för i morron kan det vara för sent. En trevlig stund hade vi trots att det fattades en person, men hon börjar så sakta se framåt, men man inser att det är mycket praktiskt som måste ordnas en sån här gång fast man egentligen är i chock o kanske egentligen inte inte alls är kapabel till det.

Med det vill jag komma till att vi i alla fall har börjat prata om att eventuellt, kanske börja fundera på att sälja vårat stora hus, men det kommer nog att ta tid för jag tror att man först måste ställa om sig mentalt för det kommer att bli en väldigt stor förändring i så fall, speciellt för P som bott i stort sett hela sitt liv i detta hus. Det känns ju väldigt konstig att bara bo 2 personer i det här huset där vi en gång i tiden var 9 stycken och vi var defenitivt inte trångbodda då heller. Vi får väl se hur/när det blir men det vore ju skönt att ha nåt mindre att städa!