morma

Nu har 2 veckor blivit 3 veckor och hoppet om jobbet är nog ute, men det som känns mest fönedrande är inte att man inte fått jobbet utan att man inte ens är värd att få ett besked om det. Det är ju det som tär på en att man inte får ett besked, och eftersom det nu gått så lång tid är man helt inställd på att man inte fått jobbet men man lever ju fortfarande i ovisshet. Hoppet är ju det sista som överger människan................